Idag hade jag chinos på mig. Jag hatar chinos. Jag kände mig smutsig!

Varför köpte jag ett par chinos från första början?

Hur tänkte jag egentligen när jag köpte dom den gången för rätt länge sedan? Jag kanske ville se ut som ett svål ur en Dressman reklam, eller en gammal gubbe med brallor som får röven att se oerhört stor och platt ut + ett skrev som lätt formar någon slags variant av cameltoe(ish).

Jag var rädd jävla förbannad imorse. Jag tog nog första bästa byxa för att undkomma bråkiga katter, full diskho och trasig dusch *suckar djupt*.

Unnade mig en asgod chokladkaka efter allt slit.

Det här inlägget får gå fort!

Vaknar, tittar ut och undrar vart solhelvetet är? Känner att det stinker kattskit och två hysteriska katter står utanför sovrumsdörren och jamar/krafsar (de gör alltid det om mornarna då de vill ha mat.) Känner på min irritationsskala (1-10) att jag ligger nog på en 6:a eller 7:a... Möjligtvis 8. Går in i badrummet. Duschslangen sprutar över hela badrummet. Slangen är demolerad...

Går till kattlådan och torkar upp skitkorv som ligger bredvid lådan med katter springandes framför fötterna. Smörar genom att stryka sig mot mig, pipjamar och är allmänt iddis. Snubblar över katterna på väg till köket för att bespisa dom.

Letar kläder. Sätter på mig mina fulchinos och letar efter ett par strumpor som är rena. Nu ligger nog irritationsnivån absolut på en 9:a eller 10:a.

Skönt med en avkopplande cykeltur nu 4 real!