Jag och några kompisar har på Facebook en grupp där vi skriver en mening ivar. Här är det samlade texterna på en rätt sjuk historia!

Solen stod i zenith och klockan slog sju. Aporna var samlade vid stora eken och det surrades och skrattades i ett. Alla var där, från den store Bulli till lilla lilla Lyrica och alla hennes fromma makaker. Nja inte riktigt alla... Bergsgorillan Fanny hade inte anlänt ännu, hon som alltid var först på plats med tårtor och fiskdamm...Vart kunde hon vara? Lille sengångaren Tuti gäspade stort, och hans syster Nattalie föreslog att de skulle leta i Fürst Reiners redskapsbod. Där fanns hon inte, men en pikant doft av timotej spred sig från ett skrin av björnfläsk där inne ... Kunde det vara hon? De hastade att slita upp skrinet men fann till sin förvåning ingen bergsgorilla där. Men däremot tre små svamparhattar och en köpman från Venedig! Två av svamphattarna var avsvimmade av den starka doften och den tredje låg där bara död samtidigt som köpmannen satt och kalasade på dess ring och sporer. Desamme tittade förvånat upp då locket tillät solens strålar att smeka hans fårande anlete, och utbrast "bevare mig väl! Här har jag suttit i dagarna sju, bergsgorillan Fanny vill slita mig itu, ty mina varor anser hon vara lömska, men pulvret gör fantasilösa drömska!"
"voro det icke för di lömska markattorna på din axel..." började den ena svamphatten gorma innan Fanny fick tag i dess svans och ja... För att göra en lång historia kort, blev svampen ingrediens i en omelett, ljuvligt ackompanjerad av pilgrimsmusslor, sju små svalägg, tre kvistar koriander och en gnutta asbest. Nåja, åter till äventyret...fast åter till kokboken ändå, så vill jag upplysa om "3 sorters dvärg med basilika" som finnes att köpa för tjärnat smör och ett talrör i min lilla boutique, började Fanny berätta, mätt och aningen obelåten som bara Fanny kan vara
det har tvistats mycket om hurvida svamphuvud #2 någonsin kom öfver de facto att dess lilla bror/moster alltid skulle befinna sig inne i Fannys mage, för evigt ropandes på hjälp, omgiven av mosad banan och... ja, ni vet mycket väl vad!
Korn, vete, havre och råg, det vill säga....Mitt i allt snack om matrecept och svamphattar hördes Jorma gormandes bestiga lilla Lyrica. Ni som inte vet vem Jorma är, kan jag berätta att det var den visa gumman som bodde uppe i tallkronan Berit och hon var nog den enda som inte var bjuden...Jormita kallades hon faktiskt som barn, men det var länge sedan ty nu var hon över 150 år och minner var blått. Eller blott. Hon hann göra 14 kastanjettspelande karlar på smällen, dräpa 14 markattor och doppa båda brösten i chokladsoppan innan folk märkte att hon var där! Kuuusligt! Hursom orkade gästerna inte vänta på Fanny mycket mer utan högg in på buffén! Där fanns allt från fem sorters svampconfit till bräserad svan med kolibrifyllning. Men som tradition så spräcktes en koskalle i 5 delar. Den som fick största biten fick hålla ett tal. Dock råkade Fanny glupa i sig sin bit så hon förlorade och den näst största biten höll lilla Kantarelli Bomfatti i sin tass!
Hon putsade av sig, spände fast micken i stativet och harklade sig lite för att påbörja talet, men då kom Fanny på att hon var faktiskt JÄVLIGT förbannad! Förblindad av ilska åt hon upp lilla Kantarelli och av bara farten även två lösspringande markattor, en ost och till och med sin egen lillasyster Fia! Men då fick ugglemor sätta stopp på det hela, så hon slog ut sina vingar och flaschade hela härligheten så att klockorna slutade slå! Alla vände ansiktena mot marken i avsky, utom farfar Pernod som tänkte få sig lite gratisporr, men han glömde bort sig o tittade rakt in i solen istället så han blev tillfälligt extra blind. Ugglemor harklade sig o började hosta. Hon hostade i tjugo minuter medan alla satt med ansiktena mot marken o bävade. Till slut så var de ju tvungna att titta upp igen, för det kunde ju faktiskt vara så att hon fått sin årliga astmaattack, men DÅ vände hon sig om och visade sina stjärtfjädrar och i ren avsky så dog 2 svamphattar och Tallkronan Berit föll svimmande mot marken så att det dånade i hela skogen.

TUUT TUUT TUUT TUUT hördes det från bergen. en karavan av brandbilar o ambulanser kom störtande mot tillställningen. o det var nog bra, för berit hade landat på en fimp o tagit eld medan hon var avsvimmad. nu började det bli farligt i skogen!!! "Pumpa! pumpa!" hördes, men det var varken någon brandmännen eller någon svamphatt, uggla eller gnome som ropade i extas... Vem kunde det vara? jo, men nu var det ju faktiskt dags att äta pumpor igen. årets pumpor var större än någonsin o alla var vrålhungriga. skulle plasttallrikarna räcka? skulle någon äta sig spyfärdig? skulle någon hitta en mask i sin pumpa, o skulle den då i så fall ta på sig den o låtsas att det var en halloween-mask? Ja det hade ju alla glömt! Det årliga pumpakalaset som fyllde 3 år just idag! "Gud! HUR kunde vi glömma denna tillställning" utbrast grävlingfarfar Salomon med en mazarin i käften (Mazarinen hade han köpt hos mor Ann-Katrin på torget runt hörnet, och den hade rosa glasyr vilket var mycket exotiskt på den här tiden. Faktum var att folk stirrade mer på den skära mazarinen än grävlingfarfar Salomons fantastiska pungbråck. Gammal skåpmat, ni vet.) Den illmariga lilla vesselkatten Jan-Eirikur slickade sig om nosen och stod beredd för att fånga en smula om det skulle trilla ut någon ur grävlingfarfar Salomons yviga skägg, men den tanken hade även svampkompotten Arne i tankarna...Arne smet raskt förbi Jan-Eirikur för att sno åt sig en del av kakan, men det skulle han inte ha gjort. Han snubblade på grävlingsfarfars superlånga klor, som inte hade sett en tång eller sax eller fil sedan tomten var ung, och landade i en hög framför korvmojen på hörnet.
Farfar Salomon tappade i förvåning allt som var kvar av mazarinen. Jan-Eirikur slukade den genast, och sprang sedan och hade i sig den ledbrutna svampkompotten Arne också, samt beställde en dubbel grillad med mos o räksallad. Måste ju grunda ordentligt innan det är dags för pumpa. MOS! skrek Grävlingfarfar Salomon med sitt yviga skägg! "MOS ÄR ALLT NI ÄR OCH KOMMER ALLTID FÖRBLI!" (självklart skrattade alla åt honom) Tom hovmadamen Svanhild af kråke fnissade lite lätt i sin servett af reaste silkesapa. då servetten landat på golvet utbröt kalabalik, ty alla visste vad som skulle ske! droska efter droska av finaste dvärg rullades fram för synens behag! Jan-Eirikur och Svanhild fångade varandras blick och en tår af kristall fälldes.

sen var det bara att hugga in. dvärg efter dvärg konsumerades som aldrig förr. dvärghattar och mockasiner (små skor af mässing) utbyttes. livrem och penningapung bytte ägare och allt höll på att sluta så fagert o lyckligt då plötsligt....En vålnad av mazarin uppenbarade sig som ett moln ut ur Grävlingfarfars skägg och alla kippade efter andan, antingen av åtrå eller välbehag, men mazarinvålnaden hade bara en sak i sina tankar! : -Kapushong! skrek den till så att självaste husmusen darrade af kåtma inne i dess osthav (ett hål i väggen i badrummet på våning 13)

det prövades med att kasta dvärgar till mazarinen för att få den lugn och sansad. icke då.
Svanhild gick loss med pincett och puder i tre nyanser för att att få Mazarin lugn. icke då.
Grävlingfarfar hade fått nog. med sina små flinka pianofingrar... Han knäppte mazarinvålnaden på nosen och vips så förvandlades den till en bunke med vispgrädde. Grävlingarfar knäppte händerna och log lite halvfinurligt/halvtöntigt och hovdamerna svimmade på rad rakt ned i diskbaljan½!

Mitt i all uppståndelse kom startskottet för champagnegaloppen, och med gräddskål'n på huvudet som en nymodig hatt satte Grävlingsfarfar Salomon fart med hela gänget efter sig!!
De frustade genom snåriga skogar och genom mörka träskmarker. Över tundra och stäpp (GPS'n var inte uppfunnen ännu) men som en skänk från ofvan så såg Grävlingfarfar ljuset längst bort i den mörka grottan som även kallades för "apgrottan" och alla jublade och sprang fortare mot mål!
blott ovetandes om den onda plan pompadoran Lindh haft i beredskap sedan barnsben. fem små mandelfrön hade hon sått den där sommaren -34 (år 1734). dessa stod givakt utanför apgrottan beredda att bli levererade 'du code lé correcte' (det korrekta lösenordet på gammelfransk). jublandet ersattes med tvifvel och osämja. nu var det Grävlingfarfar som fick onda ögat af övriga sällskapet. hur skulle det sluta? Hela pungen länsades på dadlar, konfekt och blåsippor och hela gänget (utom gräddkolan Dagny och mandelmassan Jane) pilade iväg, helt ovetandes om att den ullhåriga noshörningen Gastus satt högst upp på toppen av berget och slickade sig hungrigt om munnen redo att anfalla! hade det inte varit för för den vackra arian bakom krönet så hade alltid slutat i sthlm blodbatd. Gastus, Lindh, ja självaste Grävlingfarfar föll i tårar till den vackra rösten bakom krönet.'du code lé correcte' fanns kanske någonstans i de vackra orden som kunde höras där ute, joddlandes i en operett utan dess like. Gastus plockade givetvis fram sitt lilla etui med konfetti och spred ut det som en signal att di alla skulle slå följa till musiken bakom krönet. DET SKULLE DE INTE HA GJORT.

Mitt på en lövhög (det var asp & silverpil) hade Gastus lagt en stor hög av krossad hasselmus indränkt med sirap och glittrigt strössel vilket givetvis fick alla att nästan tappa hakan och alla sprang handlöst mot den delikata desserten som självast kung Ulla skulle ha bedjat för!
Küng Salomon (ja, Grävlingfarafar bytte titel i all uppståndelse) svängde dramatiskt sin slängkappa över axeln och med en obrydd knyck på nacken rättade han till kronan som var tillverkan i rysk bärnsten, österrikisk choklad och skandiskt trä.
Men han skulle inte ha knyckt till så hårt. tre kotor knäcktes och ena ögat ploppade ut och hela kofferten öppnades så att alla små kycklingar och dadlar ramlade ut! Fy vilken skam!
som alltid vid dessa situationer fick han tillkalla sharlakanspatrullen för att avsluta alla hans smutsiga företag (Salomon hade alltid varit bra på att STARTA saker...) och just denna julidag var de inte på det bästa af humör, ty sharlakans-Ben hade vaknat med stjärten uppochned, sharlakans-Xerxes hade dagen innan fått det tragiska beskedet att Edamerosten tagit slut osv.
Mina små vänner var helt enkelt förryckta efter allt ont som hänt dem. kycklingar skulle samlas in och gödas lagom till kl 15.31 samma dag, Kung Salomon ville bli baddad och kotorna skulle på plats igen. - rena rama trälgörat! sa sharlakans-Goggy och fnös de andra två rakt i anletet
Mitt i all uppståndelsen med spatlar, trälim och charlottenlök så råkade Grävlingfarfar trampa rakt på lövhögen och swisch så låg allihop längst ner i en fallgrop av gluten och ett mullrande ullhårigt noshörningsskratt ekade på ett kusligt sätt! (Påminde om Ülla Thorssén på thinner)
Timing kunde inte ha varit sämre - när Küng Salomon satt fast med tassarna i smeten och skägget hade klistrats ihop med manen och kronan stod ingenstans att återfinna kom Belltrixx Badamento-Byström, Küng Salomons olyckliga ungdomskärlek, inskridande på stilletter vassa som ormtungor och en nattsvart päls i äkta gorilla, och suget i blicken tycktes bara ha blivit djupare under åren som gått!
Hon gick arm i arm med Gastus och de tittade ner i gropen och man kunde nästan ana vad som skulle ske ty en doft av saffran och koriander började sprida sig i dalen. Halva sharlakanspatrullen dog av skräck, två gick upp i rök, två konverterade till dadaismen men så lätt skrämdes inte en grävlingsfarfar- han visade sina långa morrhåt (fortfarande med skägget fastklistrat med manen och kronan) och han grymtade sitt mest argsinta grymt!
Bellatrixx Badamento-Byström kastade skrattandes huvudet bakåt med en noncharlant, men ändå uttänkt knyck, och kastade med sitt långa över den välsvarvade ryggen. Hennes gemål Gastus smilade självgott och Säg ner på Küngen som klafsade runt i vällingen med hakan fastklistrad i brösten, fräsandes och spottandes för sig själv.
Då hördes någonting där uppe! Det lätt som tre galloperande shejkar med mantlar af svalfjäder och det var precis vad det var! Shejk Jarbouti, shejk Sixten och Shejk Ferdinand kom med klingan sylvässad och stövlar med klack (det betydde krig!) och Bellatrixx Badamento-Byström & Gastus anleten bleknade. Nu var det inte så roligt längre ty de visste att küngen en gång hade klippt shejkarnas navelsträngar i bortre Ming och i en shejks ögon var sådant heligt!
Küng Salomon gnuggade sig i ögonen, ty han kunde icke tro dem! De tre shejkarna svingade sina klingor, flaxade med sina mantlar och klapprade med sina klackar medans deras eldiga fullblod dansade och utförde diverse krigskonster samt rörelser ut den högre skolan över mark!

Det blev ullhårig noshörningsstek med drottningsylt till middag den kvällen. Shejkarna högg loss grävlingsfarfar och hjälpte honom upp ur hålet (efter att de hade ätit upp) de hade alltid varit lite snåla. Nåväl, Grävlingsfarfar hade åtminstone en mazarin kvar i sin lilla plåtlåda som han ärft av sin morfars farfars svågers pysslings katts skötares mosters grannes underlige vän Ebenezer, och som han var mycket rädd om. När han famlade med handen i rockfickan så upptäckte han ... INGENTING! Just det, ingenting, plåtskrinet var inte längre där, och han blev rosenrasande!!!!
-MOOOS! Utbrast han (Det var hans typiska "ilskeord") vilket oroade shejkarna som skruvade på sig nervöst. De erbjöd grävlingsfarfar skoputs men det var inte det farfar ville ha. Inte ens ebenholtz eller lacknafta kunde fresta honom och han började bli ursinnig! "Mo...mo...MOOOOOOZZZZ!!!"

(Fortsättning följer) 

Usch för all bloggstress. Folk kommer ju att gå in i väggen snart! Jag tycker att blogga är något självterapeftiskt och visst, det kan vara nice att få lite feedback kring tankar och händelser ur sitt liv, men stressen hos vissa verkar oerhörd! - skickar länkar, lägger upp i klotterplank, spotlights, startar egna klubbar om sina bloggar och en jävla massa spam!
Jag har visst länkat min bloggadress till folk men jag kräver inte att de ska vallfärda till min blogg och det är bara till folk jag känner som jag skickat den. Kul om mina nära och kära kollar in den precis som jag kollar in deras. Jag tänker INTE besöka nån okänd människas blogg som helt opersonligt ber mig besöka den.

Aktuellt: Nu sitter Israel i klistret ännu mer. Usama har förklarat krig och då kan det som bekant bli dunder och brak. Israel; ut ur Gaza!

Dessutom får fläsket brinna en annan dag...

Jag vaknade 4 på morgonen idag. Jag brukar alltid sova oroligt när jag ska öppna på jobbet. Min största skräck är att försova mig de dagar man ska öppna. Jag har iaf sovit rätt länge eftersom jag slocknade vid 21 igår.

Jag lyssnar nu på kapitel 5 av "tea-bag".

Drömde att jag deltog i ett tjockispass på Friskis & svettis. Steg upp och letade rätt på mina gympaskor som jag har använt en gång, mina mjukisbyxor och min vattenflaska och lås till skåp. Nu är det aslänge sen jag tränade. Jag har ett kort på Nautilus och ett på Friskis & svettis som jag betalar på autogiro. Pengar som dras från kontot fast jag inte går (smart). Nu får jag fan ta mig i kragen och sluta vara så förbannat lat! Jag tänkte ta ett pass på Friskis efter jobbet idag! Jag har ju en mp3 med musik! Det brukar vara lättare att träna med hörlurar med bra musik i öronen. Jag bara måste komma igång innan sommaren som jag lovar mig själv varje år. Ett tag gick jag ganska regelbundet men av nån jävla anledning så ebbade det ut. Fläsket ska brinna!