Till alla fotgängare där ute vill jag komma med en uppmaning om att inte gå mot röd gubbe! Speciellt inte när barn och ungdomar står bredvid och ser. Vi vuxna är deras förebilder och barn gör inte som vi säger utan som vi gör... Idag när jag skulle byta buss på stan var det röd gubbe på vägen och föräldrar med sina barn står där och väntar på att det ska bli grönt. Även om det är bilar på väg att passera övergångsstället så går folk rakt ut i trafiken. Om en går så följer nästan hälften av de väntande med som ett lämmeltåg. Även mammor med sina barnvagnar och barn släpandes i hälarna skyndar fort för att hinna över innan en bil kolliderar rakt in i dom! Många barn åker själva hem från skolan och står precis där vid övergångsstället. Jag är av den duktiga typen som inte av feghet utan princip fint står och väntar på den gröna gubben. Visst, om det är tomt med bilar kan jag gå över men aldrig om ett barn ser det. SKÄRPNING!

När jag var liten älskade jag att lyssna på min mormors historier från andra världskriget. Om hur hon för första gången såg ett flygplan och trodde att det var en stor fågel, eller när hon och hennes syster vaccinerades i ett dike eller när hon för första gången fick se en apelsin! Hon berättade hur långt det var till skolan. När det inte fanns någon is på sjön så var hon tvungen att gå runt hela sjön för att komma till plugget men när det var vinter så kunde hon och hennes syskon gå över isen och spara några kilometer. Mormor berättade att under kriget så hade dom så lite pengar så syskonen fick turas om att gå till skolan för att de inte hade pengar till skor för alla barnen så ena dagen fick hon gå och nästa dag fick hennes syster ha skorna och gå till skolan och då fick mormor jobba på gården. Det var nog inte så mycket bättre förr skulle jag tro! Jag skulle fan aldrig våga hoppa från isflak till isflak!