Rom & cola samt ombyte i fagra karlars lag. Det är halal!Konstsnack och bra musik. Bättre än en hemmakväll framför Robinson. Kina-shackströjan åker på!

Min snälla granne erbjöd sig att låna ut till inträde och nån öl ute! Wii! Fan vad skojigt! Flustret ikväll dock, men i rätt sällskap så kan ju alla platser bli trevliga.

Det blir nog en lugn hemmakväll trots allt. Jag är iaf inte in the mood för partaj för tillfället. Jag skulle bli lite gladar om jag hittade några hundralappar skräpandes i något hörn, men chansen är rätt mini. Jag är iof bjuden på kalas på Hugos, men jag har ingen present och vill inte komma tomhänt. Menar, har ju inte ens råd med en enkel jävla kaffe. Fattigdom kalls det!

Jag gick en uppfriskande promenad ner på stan för att träffa Setareh och hämta min väska med alla ölen som jag skulle dricka ikväll. Fanns det några öl i dom? NEJ! De var uppdruckna! :..(

Jag hittade iaf 20:- så jag handlade 3 sumpöl som jag skall förtära framåt småtimmarna om det nu blir något partaj. Annars blir det Robinson i soffan...

Jag funderar faktiskt på att rösta på PP i nästa val. Jag måste bara kolla upp lite mer fakta om partiet. Nu menar jag inte piratpartiet, utan pensionärspartiet! Jag är livrädd för att ligga på nån avdelning på ålderns höst och vara tvungen att bara vändas, bytas och sen ligga kvar i min skötsäng nerpissad och vänta tills jag dör ensam. Att ingen har tid att prata med mig eller behandla mig på ett juste sätt. Jag såg något reportage om en stackars undersköterska som tog hand om sju dementa patienter på ett boende. Hon jobbade helt själv och sprang runt som en skållad råtta med påsar under ögonen och håret helt ruffsigt. Det är förjävligt! Jag betalar gärna mer skatt för att satsa på barn och äldre i vårat samhälle.

För några år sedan sommarjobbade jag på ett äldreboende och bilden av att man stressar igenom alla moment för att hinna med dagens rutiner stämde verkligen. På morgonen fanns det ingen tid att prata med sina kollegor utan man blev tilldelad en korridor tillsammans med en annan person och vi två skulle ta upp, byta på, borsta och ibland duscha dom och sedan eskortera till matsalen för att sedan gå till nästa rum för att fortsätta. Frukost serverades och några åkte tillbaks till sina rum efter det. 

Jag brukade sitta och snacka med dom, läsa tidningen, besöka deras rum och prata om deras fotografier eller handarbenen. Pensionärerna gillade mig för att jag pratade med dom. De som jobbade där tyckte att jag var besvärlig. Det fanns ingen tid för snack med paketen. Jag skulle gärna jobba på ett äldreboende, men ett boende som tar sig tid för de äldre. Där jag jobbade kändes det mest som en förvaringsplats för de som byggt upp vårat samhälle. Det är en skam!